Dra mig baklänges på en liten vagn

Samtiden. Det enda. Den enda horisonten. Utgångspunkten i den förmenta tolkningsprocessen, där vi av någon form av nödvändighet, kalla den medfödd, skapar oss föreställningar om Utanföret, kalla det verklighet. Ingen idé att vara högtravande.

Påven har börjat twittra. Vad skulle Augustinus ha sagt. Jag vet inte och det är samtiden som gäckar. Ecce homo. Ecce vad som helst. Ecce akvariefisken och valfångsten.

Undfägnadens påföljd hos Ivar Arosenius.

Mattoide

Berättar en olyckas vänskapshand, men behöver inte biennaler. Subjektslösheten manifesterar sig på ytplanet, i bakhuvudets virvel - men annars, människan står lika sprängfylld som förut, på första position.