Ett universalfilosofiskt kex

Leibniz fullkorn, den enda Leibniz för mig.

Schlachtensee

Den senaste veckan har bjudit på många riktigt fina dagar, som tyvärr inte kunnat upplevas på grund av en envis förkylning. Igår hade dock tillfriskningen nått ett stadium som tillät en längre utomhusaktivitet. Martin och jag har under en period talat om att ta oss ut till de sydvästra delarna av Berlin, där Grünewaldskogens naturlandskap öppnar sig, med dess kedja av små sjöar. Ditåt styrde vi således kosan, hoppade av S-bahn i ett luxuöst bostadsområde, i vilket varje villa påminde om ett litet slott eller en ointaglig bunker i Josef Fritzl-stil. Så får man också tillfälle att göra stora ögon över "socialgrupp etts" outtröttliga faiblesse för kolossala egendomar.

Det var i alla fall med frid i sinnet vi promenerade runt sjön denna dag.

Älskar ditt öga löfskog, så betänk om din blick nånsin mött en så oändlig rikedom af färger, från mörkgrönt till ljusgrönt, blandadt med gult af alla slag, stundom bortdöende ända i grått, stundom flammande i höjden af brandgulhet, nära rödt och purpur. Du svarar med sorg, att du ser en bild af förgängelsen. Förgängelsen? Du känner då icke den ljufva himmel, som ligger i det att förgås på jorden? Pulsarne stanna till frid, ögat klarnar ännu en gång, och slocknar – för att evigt tändas. Milda, glada, vackra förgängelse! älskvärda höst!
"Är icke hösten skön" ur Songes, C.J.L Almqvist.



Utsikt från vår fikaplats.


En liten sothöna. Man fick dock inte mata fåglarna med bröd, för då dog fiskarna i sjön. Vet inte hur det hängde ihop riktigt, men det var säkert i sin ordning.

Kort kommentar från sjuksängen

Väntar på rätt tillfälle, ibland iklädd vitkål, 0,39€/kg.

Ins Grab

På kvällskvisten efter en tröttande dag, för mycket trafik, för många bisatser. Trots ett vigt kryssande mellan bilar och fotgängare, trots en nonchalant fallenhet att förstå grammatiska strukturer - trots detta faller jag mellan stolarna, sprattlar mer hjälplöst än vanligt. Accepterar numera att mitt sinne fungerar på detta sätt, att känslan av att ligga i graven är en relativt övergående historia. Om jag kunde uttrycka det på tyska skulle jag givetvis göra det, om jag kunde uttrycka det på mitt eget modersmål skulle jag givetvis göra det.

Protestturism

Detta skulle kunna vara ett försök att bibehålla sin värdighet. Men det är det inte.

Fönstertittarens moraliska schack matt

Ny belägenhet som innergårdsboende. Jag kan inte längre slå ifrån mig det faktum att jag agerar intittande runkgubbe och uttittande eskapist i en och samma person.

Hauptstadt

Har rest från hemlandet, men befinner mig fortfarande innanför gränserna för den germanska språkstammen. Hursomhelst tänker jag inte ägna mig åt några jämförelser, varken på det ena eller det andra planet - i alla fall inte idag. Istället bjuder jag på ett litet visuellt konglomerat.


Südsternkyrkan något kvarter bort.


På spatsertur. Kyrkogården vid Südstern.


Döden är lika anonym som vanligt. Bara på olika sätt.


Fis-t/k.


Apelsinansiktet på Mittenwalderstrasse.