Skabben dör i brist på räv

Jag anländer till Lund i ösregn, minns andra regnväder, i andra förvirringstillstånd. En ödesdiger känsla stryker runt knuten vid Sankt Petri kyrkogata, får vittring vid Clemenstorget och störtar över mig där jag står i kön på ICA Malmborgs och suger på underläppen, ett symptom på vansinne, vanitas, vad man än väljer att kalla det.
Ett kort samtal och så återigen in i den välbekanta puppan på Kastanjegatan, med en sorg i kroppen vilken inte är att ta miste på. "Och skabbens ägg öppnar sig / och de gläds en stund åt sitt nyvaknande / så som allt levande gör / i det brinnande såret har de / sitt goda bo."

Partybroms

Sedan min farmors dödsbo delats mellan min far och farbror kom en sk."handsekreterare" från 1900 i familjens ägo. Denna rara lilla bok innehåller färdigskriva brev och formulär rörande såväl privata angelägenheter som myndighetskontakter: "bref som innehålla förebråelser och varningar", "fullmakter" "kontrakter", "stämningsansökningar angående falska beskyllningar" och "kärleks- och friarebrev". Det är tänkbart att boken var ett resultat av seklets demokratiseringsprocess, där även människor utan vidare erfarenhet av skrivandets verksamhet skulle kunna nyttja ett "högre" språk, i alla fall i mer officiella sammanhang. Hur många gånger brevet "Varning till en syster, för romanläsning" kopierats och skickats till en stackars bokmal förblir däremot oklart.

...du övferlämnar dig alldeles för mycket åt romanläsning. Jag måste allvarsamt varna dig därför, och skall försöka framställa skadligheten af en sådan ohejdad läsning att ditt sunda förnuft bör inse den. 

Att just denna skrift är den femtonde utökade upplagan skvallrar om att den inte enbart är ett parentetiskt kuriosa i historien, utan faktiskt använts. Mitt favoritbrev, som jag personligen skulle tänka mig att använda, är den vänligt avtackande ursäkten för att man råkar vara en partypooper — "Ursäktsbiljett för uteblifvande från ett aftonsällskap":

En opasslighet har öfverfallit mig och gjort mig, om icke sängliggande, dock så kraftlös, att jag icke tror mig utan fara kunna lämna mina rum, och hvarigenom jag i alla fall skulle blifva en opassande gäst bland ett gladt sällskap. I det jag frambär min tacksägelse för Tit. godhet att ihågkomma mig, torde jag därföre på samma gång få be Tit. benäget ursäkta, att jag för den mellankomna opassligheten icke kan njuta af det nöje, som Tit. vänskapsfulla bjudning ämnat mig.

Får jag lämna några blommor - en monstera, i din vård och du må ej varda ledsen

Vem är den mystiske mannen? Jag har försökt att få honom att sluta, men när vi ska åka U-Bahn måste han prompt ha med sig monsteran. Inte mig emot egentligen.

Bokångest

En tendens av materialistisk art som gör sig påmind vid flyttar är M:s och min bibliofila böjelse. Man skulle lätt kunna tro att ett rörligt leverne är synonymt med "allt jag äger får plats i min resväska", men nej. Våra böcker förökar sig som, exempelvis, råttor. I ett inledande skede är det bara en, ett kort ögonblick två, sedan är resten historia. Bara "das deutsche Universalwörterbuch" (DUDEN) väger 2,58 kg och den bokväska som skall dumpas av hos närmast sörjande här i Berlin har uppskattningsvis en vikt på 40+ kg.

Detta kan tyckas relativt oskyldigt, men jag råkar också lida av en strikt matematisk trappångest. Trappångest innebär att i förskott oroa sig över trappors eventuella djävlighet. Att min trappångest är strikt matematisk betyder egentligen bara att jag vet att det är 74 trappsteg från vår bostad ner till markplan, ungefär 60 ner till U-bahn och upp igen, slutligen 52 till G och A:s lägenhet, där böckerna skall bo i sommar.