Rullstolens semiotik: dåtidens passiva versus samtidens driftiga individ

Svenska krusbär

Befinner mig sedan några dagar tillbaka i Degerfors, hos en mormor och en morfar i en prunkande trädgård. Så blir jag matad med plommon, äpplen, krusbär, vinbär, bondbönor, vaxbönor, tomater, svampar å gurkor tills ögonen går i kors och det kan ju vara ganska gemytligt emellanåt. Läser självbiografier. Sun Axelssons Drömmen om ett liv och Peter Weiss Diagnos (en underlig översättning från tyskans Abschied von den Eltern). Orkar ej, ämnar ej fundera över den tröttsamma "jagkonstruktionen", men väl över temperamentet i föräldraskildringarna.

Roar mig med att notera de metafortyngda nyhetsrapporteringarna om Börsfallet. Rena rama Swedenborg.


Morsning! / Jagkonstruktionen

Den biografiska resan

I väntan på sin egen biografi kan man alltid besöka andras, exempelvis Stagnelius. Man kan också få en självbiografisk överdos mellan klockan 13-15 på P1, om man nu finner det för gott.

Han kan ikke vide det, fordi jeg aldrig viser mig frem.

Har namn efter det defekta släktledet. Nu ligger väl inte arvsynden i tilltalet, men detta slår mig som ett ödeshugg på tåget, fredag eftermiddag, från Svedala. Uppskattar det monotona resandet, trots att jag ständigt förbannar det, i en trist och likaledes monoton ton. Visst påminner allt om brott som begåtts och då menar jag inte handlingar utanför lagen. Knäcken på det drivande spöet, knäcken på förståndsbenet, sinnesbrottet.