Återkomst, nedkomst

Jag kommer nog inte återuppta något slags bloggskrivande. Mina internetvanor är så sporadiska och jag har så svårt att värja mig mot det privata. Men nog kan begivenheten komma över mig och slå ner i detta paradis av syrener och klorofyll. Mycket lite händer, men ingen sjunger någon jävla långsamhetens lov för det och det är jag djupt tacksam över. Människor i allmänhet verkar ha så stort behov av att "intellektualisera" gränser, nu allra senast dessa mellan stad och land. Och samma visa upprepas intill salighetens dagar. Ett tredje kunde man också tänka sig - men vad?